Vandrarhem i Arvika: Ditt hem nära naturen
Vandrarhem Arvika: Perfekt bas för camping och äventyr
2 campingar i området
Brunskog Hembygdsgård
Upptäck Värmlands charm på Brunskog hembygdsgård – där natur möter kultur, historia vaknar, och äventyr väntar vid sjön Värmeln.
Älgå Hembygdsgård
Fridfull camping vid Glafsfjordens strand, där naturens harmoni och bekvämlighet möts för en magnifik semesterupplevelse.
En resa genom tid och rum i hjärtat av Värmland
Historiska sevärdheter att utforska från ditt vandrarhem i Arvika
Värmlands hjärta bjuder på mycket mer än bara djupa skogar och glittrande sjöar. För den historieintresserade är området kring Glafsfjorden en sann skattkista, fylld av spännande berättelser, unika kulturmiljöer och ett konstnärligt arv som i allra högsta grad lever kvar än idag. När du väljer att boka ett vandrarhem Arvika får du den absolut bästa utgångspunkten för att i din egen takt ge dig ut på upptäcktsfärd genom århundradena. Att bo bekvämt, personligt och prisvärt gör att du kan lägga mer tid och energi på det som verkligen gör resan minnesvärd – de lokala upplevelserna. Genom att checka in på ett genuint och prisvärt boende sparar du inte bara en slant till spännande utflykter, utan får också ofta chansen att byta erfarenheter med likasinnade resenärer som gärna delar med sig av sina dolda smultronställen.
Trakten är historiskt sett starkt förknippad med sitt rika hantverk och den berömda Rackstadkolonin, där framstående konstnärer vid förra sekelskiftet samlades för att hämta inspiration från den storslagna naturen och det speciella nordiska ljuset. Denna unika skaparglädje genomsyrar fortfarande hela bygden och har lämnat efter sig flera fantastiskt välbevarade miljöer som idag står öppna för nyfikna besökare. Här kan du strosa i exakt samma fotspår som några av Sveriges mest kända kulturskapare och känna hur kreativiteten formligen sitter i väggarna.
Men den spännande historien sträcker sig givetvis ännu längre tillbaka än så. Runtom i landskapet finns tydliga spår av tidig industrihistoria, ståtliga bruksmiljöer, gamla järnbruk och fascinerande forntida lämningar som vittnar om hur människor levt och verkat i dessa vidsträckta gränstrakter i årtusenden. Områdets strategiska läge nära den norska gränsen har dessutom bidragit till en händelserik gränshistoria, kantad av handel, kulturella utbyten och viktiga fredssträvanden. Genom att ha din trygga och flexibla bas på ett vandrarhem Arvika har du aldrig långt till nästa storslagna tidsresa, oavsett vilken historisk tidsålder som fascinerar dig mest.
En av de i särklass största fördelarna med just denna typ av boende är den oslagbara friheten det medför under resan. Efter en god natts sömn och en stärkande frukost kan du i lugn och ro snöra på dig promenadskorna, hoppa upp på cykeln eller ta bilen för att utforska närområdet helt på dina egna villkor. Det ges full möjlighet att själv styra dagens schema. Kanske vill du stanna till vid en idyllisk, rödmålad hembygdsgård för en spontan fika med nybakat bröd, eller spendera en hel eftermiddag med att beundra vackert snidade trämöbler och allmogekonst från svunna tider. Utbudet är gediget, och med ett strategiskt beläget vandrarhem Arvika som nav blir semesterlogistiken alltid enkel och smidig.
Efter en lång och intensiv dag fylld av nya, berikande intryck, guidade turer och frisk värmländsk luft, är det oerhört skönt att återvända till den avslappnade och gemytliga atmosfär som ett lokalt vandrarhem erbjuder. Att kunna värma en kopp te i ett gemensamt gästkök, slå sig ner i trädgården för att bläddra i en bok om lokalhistorien eller bara planera morgondagens äventyr gör att boendet snabbt känns som ett hemtrevligt andra hem. Det är platser där man i lugn och ro kan smälta dagens alla upplevelser.
För att vistelsen ska bli så innehållsrik och smidig som överhuvudtaget möjligt följer här en sammanställning av de mest fängslande historiska besöksmålen i området. Oavsett om intresset dras mot magnifik arkitektur, gripande människoöden, fascinerande stenhuggarkonst eller det djupt rotade och traditionsenliga värmländska hantverket, finns det gott om magiska platser som tålmodigt väntar på att få berätta sin unika historia. Här nedanför presenteras en noggrant utvald lista över historiska sevärdheter som definitivt förtjänar ett besök under resan. Boka ditt vandrarhem Arvika i god tid, låt historiens vingslag inspirera och bana väg för en fullkomligt oförglömlig upplevelse bland skogar, sjöar och århundraden av rik kultur.
Mikaelikyrkan – stadens äldsta bevarade byggnad
Arkitektur och församlingshistoria från 1600-talets Värmland
Mikaelikyrkan uppfördes ursprungligen under åren kring 1647 och utgör i dag den äldsta bevarade byggnaden i hela Arvika kommun. Denna historiska träkyrka representerar en synnerligen viktig del av regionens tidiga arkitektur och ger en detaljerad inblick i hur 1600-talets samhällsbyggande och religiösa liv var strukturerat. Under denna epok, som sammanföll med den svenska stormaktstiden, var kyrkan inte bara en plats för andakt utan fungerade också som den centrala administrativa knutpunkten för lokalsamhället, där statliga påbud lästes upp och lokal lagskipning ibland avhandlades. Byggnaden är uppförd med traditionella timringstekniker och bär ett karaktäristiskt och tidskrävande spåntak, vilket vittnar om de avancerade hantverksmetoder som var standard långt före industrialiseringen. Att ett externt trätak av detta slag överlever i århundraden kräver ett systematiskt underhåll med trätjära, en praxis som Riksantikvarieämbetet och lokala bevarandeinstanser noggrant upprätthåller än i dag. Det faktum att Mikaelikyrkan fortfarande står kvar är i sig anmärkningsvärt, i synnerhet med tanke på den förödande stadsbranden 1881 som annars lade stora delar av Arvikas äldre trähusbebyggelse i aska. Interiört rymmer kyrkan en ovärderlig historisk skatt, primärt genom de mycket välbevarade takmålningarna från 1700-talet. Dessa målningar illustrerar bibliska motiv och fungerade under sin samtid som pedagogiska verktyg för en församling där läskunnigheten var begränsad. Målningarnas färgskalor och tekniker reflekterar tidens konstnärliga strömningar och de kringresande kyrkomålarnas yrkesskicklighet. Vidare bär de fasta bänkraderna, de så kallade bänkkvarteren, och predikstolen spår av en strikt social hierarki. Under 1600- och 1700-talen var placeringen i kyrkan lagstadgad och reflekterade individens status, yrke och kön, vilket gör interiören till ett fruset dokument över dåtidens klassamhälle. För historiskt intresserade resenärer som söker ett centralt beläget vandrarhem arvika, utgör Mikaelikyrkan en utmärkt och lättillgänglig första anhalt. Den ger omedelbar kontext till stadens kronologiska utveckling. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ledde den snabba befolkningstillväxten till att kyrkan ansågs för liten, vilket resulterade i uppförandet av den större Trefaldighetskyrkan 1911. Mikaelikyrkans status förändrades därmed, men byggnadens bevarande prioriterades starkt. Att kombinera en vistelse på ett prisvärt vandrarhem arvika med ett studiebesök här ger besökaren en direkt fysisk förståelse för hur staden har vuxit fram från en liten, isolerad kyrkby till en modern ort, där Mikaelikyrkan fungerat som en arkitektonisk konstant genom alla samhällsomvälvningar.
Kyrkogatan 35, 671 31 Arvika
Älgå spikhammare och den tidiga bruksmiljön
Mekanisk ingenjörskonst och järnhantering under 1600-talet
Älgå spikhammare är ett av Värmlands mest framträdande och välbevarade industrihistoriska minnesmärken, ursprungligen etablerat på 1600-talet. Denna anläggning, strategiskt placerad vid vattenströmmarna i Älgån, anlades under en expansiv period i svensk historia då kronan aktivt uppmuntrade utbyggnaden av järnhanteringen för att finansiera statens utgifter och stärka den nationella ekonomin. Spikhammaren uppfördes specifikt för att förädla det stångjärn som redan producerades vid de lokala hyttorna. Genom att effektivt utnyttja vattenkraften via stora vattenhjul kunde man driva den massiva hammaren, vilket möjliggjorde en semi-industriell produktion av spik och andra smidesprodukter långt innan ångmaskiner och elektricitet fanns tillgängliga. Det historiska och tekniska värdet i Älgå spikhammare ligger i den autentiskt bevarade miljön och de intakta mekaniska systemen. Vattenhjulets rotation överfördes via en grov hjulstock försedd med kammar, vilka i sin tur lyfte det tunga hammarhuvudet. Detta krävde en exakt förståelse för mekanik och materiallära. Arbetet vid spikhammaren var extremt krävande; smederna arbetade under extrem hetta, konstant buller och i skift som sträckte sig över många timmar. Trots dessa hårda förhållanden hade smederna en relativt hög social status i dåtidens brukssamhälle, klart avskilda från de vanliga lantarbetarna. Det uppstod en specifik brukskultur kring anläggningen, med egna bostäder, matvanor och traditioner. Den spik som producerades här fraktades sedan över Glafsfjorden och vidare via Byälven ner till Vänern för att slutligen nå exportmarknaderna i Göteborg och Europa. För resenärer som vill utforska denna epok och planerar att boka ett vandrarhem arvika, är ett besök vid Älgå spikhammare oumbärligt. Det ger en konkret, visuell förståelse för den proto-industriella revolutionen i Sverige. Idag underhålls anläggningen minutiöst och är periodvis i drift för att demonstrera tekniken. Att resa hit, vilket är en smidig dagsutflykt för de som utgår från ett vandrarhem arvika, ger en stark kontrast till det moderna samhällets tysta och automatiserade produktion. Bevarandet av Älgå spikhammare säkerställer att kunskapen om 1600- och 1700-talens industriella fundament, som lade grunden för Sveriges framväxt som en modern exportnation, förblir tillgänglig för forskare, historiker och allmänheten.
Älgå, 671 93 Arvika
Brunskogs hembygdsgård på Skutboudden
Detaljerad agrarhistoria och självhushållningens arkitektur
Brunskogs hembygdsgård, belägen på den natursköna Skutboudden vid sjön Värmeln, är ett omfattande friluftsmuseum och en ovärderlig källa till regionens agrara historia. Anläggningen fungerar som ett stort bevarandeprojekt som systematiskt åskådliggör levnadsvillkoren i västra Värmland under 1700- och 1800-talen. Under denna period präglades samhället av en strikt självhushållning, där varje gård fungerade som en oberoende ekonomisk enhet. Hembygdsgården rymmer i dag över fyrtio historiska byggnader som noggrant har demonterats från sina ursprungliga platser i närområdet och återuppförts här med antikvarisk precision. Bland dessa byggnader återfinns stora mangårdsbyggnader, torpstugor, ryggåsstugor, väderkvarnar och smedjor. Varje struktur representerar en specifik funktion i det äldre bondesamhället. Arkitekturen är i sig ett studieobjekt; här kan man detaljgranska traditionell knuttimring, spåntak och hur man strategiskt använde näver och torv för att isolera taken mot det fuktiga nordiska klimatet. Förutom själva byggnaderna hyser museet stora samlingar av historiska jordbruksredskap och inventarier som belyser de arbetsintensiva processerna kring mat- och klädproduktion. Särskilt framträdande är dokumentationen av den lokala linhanteringen. Textilproduktion var livsnödvändig, och processen från att odla lin till rötning, bråkning, skäktning, spinning och slutligen vävning var en central del av gårdarnas vinterarbete. Detta materiella kulturarv lyfts årligen fram under festivalen Gammelvala, där äldre arbetsmetoder demonstreras i praktiken för att bevara den handlingsburna kunskapen. För turister och historieintresserade som valt att inkvartera sig på ett trevligt vandrarhem arvika, erbjuder Skutboudden en nödvändig kontrast till stadens industrihistoria. Ett heldagsbesök ger en djupgående, saklig förståelse för landsbygdens utveckling och de enorma ansträngningar som krävdes för att överleva i ett förindustriellt samhälle. Att hembygdsrörelsen lyckades rädda dessa byggnader i början av 1900-talet, när moderniseringen och urbaniseringen hotade att radera spåren av det gamla bondesamhället, är en kulturhistorisk bedrift. För resenärer ger avståndet från ett centralt vandrarhem arvika till Brunskog en utmärkt möjlighet att studera hur kulturlandskapet formats av människan över århundraden.
Skutboudden, 671 94 Brunskog
Fornborgen på Storkasberget
Strategiskt försvar och folkvandringstidens maktsystem
Fornborgen på Storkasberget utgör en av Arvikatrakten mest fascinerande och betydande arkeologiska lämningar, med anor från den oroliga epok som benämns folkvandringstiden (cirka 400–550 e.Kr.). Denna period i Skandinaviens historia präglades av stora samhälleliga omvälvningar, sannolikt utlösta av geopolitiska förändringar i det kontinentala Europa efter det västromerska rikets fall, vilket skapade en instabil miljö även i de nordiska kantsamhällena. Fornborgen är anlagd på en mycket strategisk och svårtillgänglig höjd strax utanför staden, vilken erbjöd dåtidens försvarare en milsvid, ostörd utsikt över Glafsfjorden och de intilliggande dalgångarna. Historisk forskning indikerar att dessa fornborgar hade multifunktionella syften. Dels fungerade de som direkta tillflyktsorter, så kallade tillflyktsborgar, för den lokala befolkningen och deras boskap vid plötsliga fientliga angrepp, dels fungerade de som farledsborgar för att kontrollera den lukrativa handeln och de viktiga transportvägarna längs vattensystemen. De fysiska lämningarna på Storkasberget består i dag primärt av omfattande, raserade kallmurar av sten. Dessa murverk var ursprungligen fundament till höga och massiva träpalissader. Att konstruera en sådan befästning på en hög höjd innebar en kolossal arbetsinsats. Stenarna fick antingen brytas på plats eller bäras upp, vilket obestridligen bevisar att det redan under äldre järnålder fanns en välstrukturerad social hierarki och en ansenlig befolkning i området som kunde organiseras för storskaliga infrastrukturprojekt. Den topografiska placeringen maximerade försvarsförmågan genom att nyttja bergets naturliga, vertikala stup på flera sidor, medan de svagare sluttningarna spärrades av med de konstruerade stenvallarna. För den historieintresserade besökaren som tagit in på ett bekvämt vandrarhem arvika, utgör en fältexpedition upp till Storkasberget en påtaglig historisk upplevelse. Vandringen i sig ger en fysisk förståelse för platsens defensiva styrka. Avsaknaden av permanenta boplatsfynd inne i borgen stöder teorin om att den nyttjades temporärt under kristider snarare än som en permanent bosättning. Genom att integrera detta forntida landmärke i sin reseplanering, lätt åtkomligt från ett vandrarhem arvika, breddar man avsevärt perspektivet på Värmlands förhistoria och hur människan genom årtusenden har organiserat sig för att skydda sina resurser och territorier.
Storkasberget, 671 40 Arvika
Sölje glasbruk och den historiska bruksandan
Storskalig glastillverkning och sociala strukturer på 1800-talet
Sölje glasbruk representerar ett mycket viktigt och lärorikt skede i Värmlands industrihistoria, präglat av tidig processindustri och etablerandet av slutna brukssamhällen. Glasbruket grundades år 1813 i direkt anslutning till Sölje herrgård och bedrev en intensiv, storskalig verksamhet fram till nedläggningen år 1903. Valet av geografisk placering var allt annat än slumpartad; den dikterades av de stränga industriella krav som gällde för glastillverkning innan järnvägar och kolkraft fanns tillgängliga. Tillverkningen krävde enorma mängder bränsle till smältugnarna, vilket tillgodosågs av de vidsträckta, oexploaterade skogarna i närområdet. Samtidigt var närheten till Glafsfjordens vidsträckta vattensystem helt avgörande för logistiken, då det möjliggjorde transport av tunga råvaror som kvartssand, soda och kalk, samt en säker frakt av det färdiga, ömtåliga glaset till marknaderna i Göteborg och Stockholm. Sölje var under sin storhetstid känt för att producera en bred katalog av produkter. Man tillverkade fönsterglas med den krävande cylinderblåsningstekniken, samt stora mängder buteljer, apoteksglas och förfinat hushållsglas. Denna industriella framfart formade oundvikligen det lokala samhällets sociala strukturer. Glastillverkning krävde högspecialiserad kompetens, vilket innebar att skickliga glasblåsare ofta rekryterades långväga ifrån, ibland från andra europeiska länder. Dessa yrkesmän bildade en elit inom brukssamhället, med egna hierarkier, privilegier och traditioner, strikt separerade från den lokala jordbruksbefolkningen. Livet styrdes paternalistiskt av brukspatronen, som tillhandahöll allt från bostäder till skola och handelsbod. För besökare som övernattar på ett vandrarhem arvika och intresserar sig för ekonomisk historia, är en expedition söderut till Sölje högst rekommenderad. Trots att själva hyttorna numera är borta, finns herrgårdsmiljön och tydliga spår i terrängen kvar som fysiska bevis på bruket. Genom att betrakta slaggstenen och de bevarade herrgårdsbyggnaderna får man en djup insikt i hur 1800-talets industrialisering etablerades i decentraliserade noder. Den slutgiltiga nedläggningen kom när bristen på lokal järnväg och övergången till moderna bränslen gjorde Sölje okonkurrenskraftigt. Att besöka platsen idag, med utgångspunkt från ett praktiskt vandrarhem arvika, knyter samman regionens industriella uppgång och fall på ett mycket pedagogiskt sätt.
Sölje, 671 97 Glava
Skramle ödegård och den urnordiska Skramlestenen
Medeltidens digerdöd och folkvandringstidens runor i Gunnarskog
Skramle ödegård, belägen i Gunnarskogs socken norr om Arvika, utgör en av de mest betydelsefulla och fascinerande arkeologiska fyndplatserna i Värmland. Platsen bär på en mörk men vetenskapligt ovärderlig historia som illustrerar landsbygdens sårbarhet under medeltiden. Skramle var en etablerad lantgård som plötsligt övergavs i mitten av 1300-talet. Forskning och omfattande arkeologiska utgrävningar genomförda under 1990-talet pekar entydigt på att gården ödelades under Digerdöden, den förödande pestepidemi som decimerade Europas befolkning. Till skillnad från många andra gårdar som återbefolkades, återuppbyggdes Skramle aldrig, utan lät skogen ta över. Detta har resulterat i en helt orörd tidskapsel från 1300-talet. Vid utgrävningarna frilades husgrunder, eldstäder och en stor mängd vardagsföremål såsom knivar, brynen, keramikskärvor, sländtrissor och pilspetsar. Dessa fynd har gett arkeologer en exceptionellt detaljerad och saklig bild av hur vardagslivet, jordbruket och hushållsekonomin fungerade precis före pestens ankomst. Det som dock gjorde utgrävningen vid Skramle internationellt uppmärksammad var ett fynd av en helt annan tidsepok. I stenmuren till en av de medeltida husgrunderna upptäcktes en inmurad runsten, numera känd som Skramlestenen. Stenen visade sig bära en inskrift med den äldre runraden, urnordiska, och har daterats till 500-talet e.Kr., vilket är under folkvandringstiden. Detta gör den till en av endast ett tjugotal liknande runstenar i hela Sverige. Forskarnas tolkning av texten lyder ungefär 'Othawin ristade, jag känner fara'. Det är ett oerhört kraftfullt meddelande från en turbulent järnålderstid, som av medeltidens bönder långt senare återanvändes som enkelt byggnadsmaterial, troligen utan kunskap om dess ursprungliga betydelse. För kultur- och historieintresserade resenärer som valt att bo på ett vandrarhem arvika, är en dagsutflykt till Skramle och den närliggande hembygdsgården, där runstenen idag förvaras, ett absolut måste. Platsen erbjuder en oöverträffad möjlighet att på samma yta studera både järnålderns mystik och medeltidens brutalitet. Att utgå från ett vandrarhem arvika för att utforska denna plats ger besökaren en djupgående lektion i hur snabbt ett lokalsamhälle kan förändras och hur tidigare generationers monument inlemmas i senare tiders vardag.
Skramlevägen, 671 98 Gunnarskog
Brunsbergs kvarn och bruksepoken i Värmland
Kvarnhistoria och välbevarad mekanik från 1840-talet
Brunsbergs kvarn utgör en osedvanligt välbevarad representant för 1800-talets vattenkraftsdrivna kvarnindustri, och står i dag kvar som ett teknikhistoriskt monument över regionens jordbruks- och brukshistoria. Kvarnbyggnaden i sin nuvarande form uppfördes år 1840 i anslutning till Brunsbergs herrgård och det lokala bruket. Den representerar övergången från förindustriella handkvarnar till storskaliga, mekaniserade anläggningar som kunde processa stora mängder spannmål med hjälp av naturens krafter. Anläggningens placering vid vattendraget var minutiöst uträknad för att maximera utvinningen av rörelseenergi. Vattenflödet kanaliserades via en uppbyggd kvarngrav fram till kvarnhjulet, vars rotation överfördes genom ett komplext system av axlar och kugghjul i trä till de massiva kvarnstenarna. Det som gör Brunsbergs kvarn unik ur ett kulturhistoriskt perspektiv är att nästan hela det ursprungliga maskineriet är intakt. Besökare kan i detalj studera ingenjörskonsten bakom kraftöverföringen, stensättningarna och de olika mekanismerna som användes för att rensa, mala och sikta säden. Historiskt sett var kvarnen inte bara en industriell anläggning, utan också en mycket viktig social knutpunkt i det agrara samhället. Efter skörden färdades bönder från hela närområdet hit för att mala sin råg och havre. Väntetiderna vid kvarnen, särskilt under de intensiva höstveckorna, innebar att bönderna fick tillfälle att utbyta nyheter, diskutera politik och göra affärer. Kvarnarna var dessutom omgärdade av strikta statliga regleringar och skattesystem; kvarnprivilegier var en värdefull tillgång som ofta kontrollerades av adeln eller staten. I dag fungerar anläggningen som ett levande arbetslivsmuseum som lyfter fram den förindustriella tekniken. För turister som reser i regionen och utgår från ett vandrarhem arvika, ger ett besök i Brunsberg en mycket konkret förståelse för hur livsmedelsförsörjningen fungerade i 1800-talets Sverige. Det mekaniska arvet i Brunsberg visar upp en imponerande hantverksskicklighet och uppfinningsrikedom. Efter en god natts sömn på sitt vandrarhem arvika är utflykten hit ett utmärkt sätt att kombinera naturupplevelser med seriös teknisk och ekonomisk historia, och förstå de fundamentala processer som formade Värmlands landsbygd.
Brunsberg, 671 94 Brunskog
Thermiamuseet och Arvikas industriella omställning
Från Per Andersons smedja till avancerad värmeteknik
Thermiamuseet, inrymt i historiska fabrikslokaler, skildrar den fascinerande och avgörande övergången till modern tillverkningsindustri i Arvika. Denna industriepok tog sin början år 1889 – samma år som Eiffeltornet invigdes – när entreprenören Per Anderson grundade en lokal smedja som snart skulle transformeras till Arvika-Verken och senare Thermia. Arvika hade fram till sena 1800-talet varit ett relativt småskaligt samhälle, men med ankomsten av Nordvästra stambanan 1871 öppnades möjligheterna för storskalig export av gods. Anderson var en pionjär som insåg behovet av standardiserade, högeffektiva värmekällor för de nordiska hemmen. Den initiala produktionen dominerades av vedspisar, där Anderson tog ut flera viktiga patent, bland annat gällande ställbar lufttillförsel och avancerade luftkanaler runt ugnen, vilka drastiskt förbättrade bränsleekonomin. I Thermiamuseet kan besökaren kronologiskt följa hela den industriella utvecklingen, från Andersons allra första vedspis till företagets expansion under 1920-talet då produktionen breddades till att inkludera värmeledningspannor och radiatorer. Det är en resa genom ett århundrade av svensk verkstadsindustri och energiteknik. Utställningen är strikt saklig och visar i detalj hur produktionsmetoderna gick från rent hantverk i smedjan till serietillverkning och industriell ingenjörskonst. Företagets ständiga jakt på effektivitet ledde fram till att man år 1973 konstruerade Sveriges första egentliga värmepump, en innovation som förändrade uppvärmningsmarknaden i grunden under den då pågående globala oljekrisen. För teknik- och historieintresserade resenärer som söker efter ett passande boende, som exempelvis ett vandrarhem arvika, ligger detta museum mycket strategiskt placerat. Det erbjuder en faktabaserad, djupdykande lektion i den värmländska arbetslivshistorien. Utställningen fokuserar inte bara på maskiner och produkter, utan berättar också den socioekonomiska historien om fabriksarbetarna och hur uppbyggnaden av Thermia och liknande industrier i grunden omformade Arvika från en handelsplats till en modern industristad. Att ha ett centralt beläget vandrarhem arvika som bas ger besökaren den perfekta möjligheten att utforska dessa industrihistoriska lämningar till fots, och därmed få en heltäckande bild av hur lokala innovationer från slutet av 1800-talet kunde växa till teknologiska lösningar som fick nationell och internationell spridning.
Thermiavägen 2, 671 30 Arvika