Upptäck charmiga vandrarhem i Malung-Sälen
Vandrarhem Malung-Sälen - ett campingparadis
4 campingar i området
Klarälvens Camping
Klarälvens Camping: återknyt med naturen i Värmlands vildmark, unika aktiviteter och avkopplande oas vid älvens skönhet.
Särna Camping
Särna Camping: En idyllisk oas i Dalarna med äventyr, komfort och natursköna vyer för hela familjen året runt!
Öje Vandrarhem
Fridfull camping vid Öjesjön med natursköna vyer, aktiviteter för alla och komfort. En plats för avkoppling och äventyr.
Furudals Vandrarhem Och Sjöcamping
Upptäck lugnet i Furudals Camping vid Oresjön, där naturens skönhet möter bekvämlighet och äventyr i Dalarna.
En resa genom tid och rum i natursköna Västerdalarna
Utforska historien när du bokar vandrarhem Malung-Sälen
Västerdalarna är en storslagen region där historiens vingslag ständigt gör sig påminda. Mitt bland djupa tallskogar, glittrande älvstränder och dramatiska fjällmassiv döljer sig berättelser från svunna tider som bara väntar på att få upplevas. För dig som letar efter ett genuint, trevligt och prisvärt boende är ett vandrarhem Malung-Sälen den absolut bästa utgångspunkten för att djupdyka i traktens rika kulturarv. Genom att boka ett plånboksvänligt alternativ får du mer utrymme i semesterkassan att lägga på upplevelser, samtidigt som du njuter av friheten i att bo bekvämt och naturnära. Du har dessutom lyxen av att ha regionens allra mest fascinerande historiska platser precis runt knuten.
Området bär på en stolt och djupt rotad tradition som sträcker sig många århundraden tillbaka i tiden. Det handlar om en spännande era då det anrika fäbodlivet utgjorde det absoluta navet i tillvaron under sommarhalvåret. Det var också här den gedigna skinnsömnaden tog sin form och gjorde Malungsbygden vida känd över stora delar av landet. Vidare slingrar sig urgamla pilgrimsvägar genom den kuperade terrängen, stigar som under medeltiden trampades av uthålliga vandrare på väg mot Nidaros. Känslan av att stå på exakt samma mark där generationer av strävsamma dalkarlar och kullor har verkat är verkligen något alldeles extra. Den säregna och stundtals karga naturen har i alla tider format människorna, och de spår de lämnat efter sig i det vidsträckta landskapet är både fängslande och anmärkningsvärt välbevarade. När du väljer att ha ett hemtrevligt vandrarhem Malung-Sälen som bas får du en unik möjlighet att lägga upp dina historiska upptäcktsfärder i din alldeles egen takt.
En av de stora fördelarna med att semestra i just Västerdalarna är den slående kontrasten mellan skogarna i söder och de storslagna fjällen i norr. Genom historien har skogen och fjället gett förutsättningar för unika levnadsöden, från tidiga skogsarbetare till de bönder som vandrade miltals för att driva sina djur till sommarbetet. Att bo på ett lokalt vandrarhem Malung-Sälen ger dig den flexibilitet som krävs för att hinna utforska båda dessa spännande världar. Du kan vakna tidigt på morgonen till doften av nybryggt kaffe, tillaga en stadig frukost och packa en rejäl matsäck i det gemensamma gästköket. Därefter är du redo att ge dig ut på en storslagen tidsresa i det fria. Oavsett om du reser ensam, med hela familjen eller i en större grupp vänner erbjuder den här typen av boende en avkopplande atmosfär där det är enkelt att samlas för att smälta dagens alla intryck.
Det fina med att välja just denna form av logi är också den starka gemenskap och genuina lokalkännedom som ofta sitter inbyggd i väggarna. Många gånger kan kunniga värdar eller andra historieintresserade gäster dela med sig av sina dolda smultronställen. Det kan vara allt från en pittoresk kvarndamm till en övergiven fäbodvall djupt inne i skogen. Ibland bjuds det på muntliga traditioner och lokala sägner som du helt enkelt inte finner i de vanliga turistbroschyrerna eller guideböckerna. När du checkar in på ett mysigt vandrarhem Malung-Sälen får du därmed betydligt mycket mer än enbart en bekväm säng för natten. Du får en inbjudande och avslappnad baslägerkänsla där varje ny dag för med sig löften om fantastiska upptäckter, oavsett om det är under sommarens ljusa nätter eller vinterns krispiga dagar. Efter en lång dagsutflykt bland historiska kulturlämningar är det en svårslagen lyx att få återvända till värmen och vila ut.
Historien är ständigt levande i detta landskap, från den historiska startplatsen för det legendariska Vasaloppet till gamla stugbyar och vackra hembygdsgårdar. Från ståtliga kyrkobyggnader med anor från förr och resta minnesstenar, till uråldriga miljöer där tiden tycks ha stått helt stilla. Mångfalden av historiska sevärdheter är lika stor som den är imponerande, och det finns tveklöst något som lockar alla åldrar och intressen. Att utforska dessa platser ger ett värdefullt perspektiv på hur livet levdes långt innan det moderna samhället tog vid. För att hjälpa dig att planera din nästa spännande rutt i denna magiska del av Dalarna presenteras här nedan en omsorgsfullt handplockad lista över historiska pärlor. Dessa minnesvärda platser kan du smidigt och enkelt nå på dina dagsturer när du har bokat in dig på ett bekvämt vandrarhem Malung-Sälen som din trygga fasta punkt. Ta god tid på dig, insup den helt unika atmosfären som vilar över den gamla bygden, och låt det vackra landskapets egna fascinerande berättelser leda dig rakt in i historieböckerna.
Olnispagården i Sälen
Gustav Vasas tillflyktsort och Vasaloppets vagga
Olnispagården i Sälen representerar en av Västerdalarnas mest betydelsefulla och bäst bevarade historiska knutpunkter, med rötter som kan spåras hela vägen tillbaka till det tidiga 1500-talet. Egendomen har fått sitt namn efter dess historiska ägare, Olof Nilsson, och platsen uppvisar en anmärkningsvärd kontinuitet genom att ha ägts och brukats av samma släktled i tretton generationer. Denna obrutenhet varade ända fram till år 1945, vilket har bidragit till att byggnaderna och de tillhörande markerna har förblivit i ett exceptionellt välbevarat skick. Gården är djupast förknippad med händelserna under vintern 1521, då den blivande kungen Gustav Vasa befann sig på flykt undan Kristian II och de danska trupperna. Enligt den etablerade historiska traditionen var det på just Olnispagården som Gustav Vasa fann en sista fristad innan han avsåg att korsa gränsen till Norge. Det var även här som de två utsända skidlöparna från Mora, Lars och Engelbrekt, slutligen hann ikapp honom för att meddela att allmogen i Dalarna hade ändrat sig och nu var redo att ge sitt fulla militära stöd till ett uppror mot den danska kronan. Denna specifika historiska vändpunkt utgör den direkta grunden för Vasaloppet, som idag är Sveriges och en av världens största skidtävlingar. Det allra första Vasaloppet initierades den 19 mars 1922, och starten ägde rum precis utanför Olnispagården, där skidlöparna samlades för att hedra minnet av Gustav Vasas färd. Redan innan tävlingen etablerades hade platsens nationella vikt uppmärksammats genom resandet av den massiva Vasastenen år 1903, ett monument som fortfarande står kvar till beskådande. Sedan 1940-talet förvaltas hela området av Transtrands hembygdsförening, som metodiskt har omvandlat platsen till ett öppet och pedagogiskt friluftsmuseum. Besökare ges möjlighet att studera de ursprungliga timmerbyggnaderna, de autentiska smedjorna och de gamla matbodarna, vilka tillsammans ger en detaljerad och saklig inblick i det självhushållande bondesamhällets struktur. Samtliga inventarier och strukturer har dokumenterats noggrant för att bevara regionens specifika kulturarv för framtida generationer. År 1967 erhöll gården formell status som byggnadsminne, vilket garanterar ett strikt juridiskt skydd mot framtida exploatering. För besökare och turister som har ordnat sin logi och utgår från ett vandrarhem malung-sälen, fungerar Olnispagården som den mest logiska startpunkten för att påbörja en historisk utforskning av regionen. Anläggningen förmedlar inte enbart lokal agrarhistoria, utan belyser även de centrala storpolitiska händelser som i förlängningen kom att forma hela den svenska nationen under 1500-talet.
Västra sidan 119, 780 67 Sälen
Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö
Över tusen år av industrihistoria i Malung
Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö, beläget strax söder om Malungs centralort, utgör en av landets allra äldsta och mest väldokumenterade industrihistoriska miljöer. Brytningen av kvarnstenar på denna specifika plats inleddes redan under 700- och 800-talen, en period som tidsmässigt markerar övergången mellan vendeltiden och vikingatiden. Denna småskaliga men strategiskt viktiga stenhuggeriverksamhet pågick därefter oavbrutet i över ett årtusende, fram till omkring år 1880. Då introducerades industriellt tillverkade smärgelstenar och modern valskvarnsteknik, vilket snabbt gjorde det tidskrävande manuella stenhuggeriet överflödigt. För att skydda den unika miljön och dess kvarlämningar förklarades området som Dalarnas allra första kulturreservat år 2003. Den geologiska förutsättningen som möjliggjorde denna exceptionellt långvariga industri var förekomsten av den lokala bergarten, en skiffrig sandsten som i folkmun kallas för Digerbergsandsten. Denna bergart kännetecknas av rikliga inslag av skarpa kvartskorn, vilket gav kvarnstenarna en naturligt självvässande egenskap och därmed en överlägsen kvalitet jämfört med många andra material. Arkeologiska utgrävningar och fynd som har gjorts runt om i Mälardalen bekräftar tydligt att kvarnstenar från Malung exporterades över stora geografiska avstånd redan under den tidiga medeltiden. Att transportera dessa enormt tunga stenblock krävde avancerad logistik och var ett fysiskt extremt krävande arbete. Processen genomfördes i huvudsak under vinterhalvåret, då stenarna kunde dras med hjälp av häst och specialbyggda slädar över de djupfrysta myrarna. Därefter fraktades de vidare söderut via pråmar på de isfria vattenlederna. Kring själva stenbrottet växte ett helt samhälle av specialiserade yrkesgrupper fram. Utöver stenhuggarna fanns det lokala smeder som arbetade heltid med att kontinuerligt vässa och reparera de slitna järnverktygen, samt kolare som ansvarade för att framställa nödvändigt träkol i liggmilor för att förse smedjorna med bränsle. I dagsläget består kulturreservatet av ett vidsträckt, 1,7 kilometer långt skogsområde som är tätt översållat med djupa vattenfyllda gruvhål, övervuxna skrotstensvarpar och hundratals övergivna stenämnen som aldrig färdigställdes. För resenärer som utforskar Dalarna och har valt att inkvartera sig på ett vandrarhem malung-sälen, erbjuder detta kulturreservat ett mycket lärorikt utflyktsmål. Längs de anlagda stigarna finns detaljerade informationsskyltar som sakligt förklarar de historiska brytningsteknikerna, såsom tillmakning med eld och vatten, samt ger en realistisk bild av det hårda vardagsliv som låg till grund för en av Sveriges allra tidigaste exportindustrier.
Östra Utsjö, 782 91 Malung
Malungs kyrka
Medeltida pilgrimsmål vid Västerdalälven
Malungs kyrka utgör ett centralt och visuellt dominerande landmärke i Västerdalarna, och fungerar som en av regionens absolut viktigaste historiska byggnader. Kyrkan är strategiskt placerad på ett näs vid Västerdalälvens östra strand, och dess äldsta bevarade delar, vilka är konstruerade av lokal sandsten, har av experter daterats till 1200-talet. Under den tidiga medeltiden fungerade Malung som en mycket viktig rastplats och samlingspunkt för de tusentals pilgrimer som årligen vandrade längs älvdalen med målet att nå Nidarosdomen och Sankt Olofs grav i norska Trondheim. Den ursprungliga byggnaden var avsevärt mindre än dagens struktur och saknade helt de imponerande stjärnvalv som besökare kan se idag. Enligt en äldre lokal historisk sägen, som har förts vidare genom generationer, bestämdes kyrkans nuvarande geografiska placering genom att invånarna band samman två stora timmerstockar till formen av ett kors och lät dessa flyta fritt nedför Västerdalälven. Där korset slutligen fastnade, i direkt anslutning till den plats som idag kallas Prästön, fattades beslutet att uppföra stenbyggnaden. Under 1490-talet genomgick kyrkan en första riktigt omfattande utvidgning mot väster. Det var under denna intensiva byggnadsperiod som de nuvarande takvalven slogs och därefter försågs med detaljerade kalkmålningar. Det mycket karakteristiska kyrktornet, som är rest av massiv och tung gråsten, färdigställdes senare under 1560-talet och fyllde sannolikt både en religiös och en försvarspolitisk funktion. Sin nuvarande storskaliga arkitektoniska utformning som en korskyrka erhöll byggnaden under 1730- och 1740-talen. Vid denna tid tillkom korsarmarna i norr och söder för att kunna erbjuda tillräckligt med sittplatser åt ortens ständigt växande församling. Inne i kyrkorummet förvaras ett flertal historiskt mycket värdefulla artefakter. Bland dessa utmärker sig en osedvanligt välbevarad polykrom träskulptur föreställande Sankt Olof från 1300-talet, samt en rikt snidad predikstol daterad till år 1685. Kyrkan har genomgått flera stora restaureringar, i synnerhet under 1880-talet och 1950-talet, för att säkra det tunga murverket och samtidigt framhäva det ålderdomliga kulturarvet på ett korrekt sätt. För den historieintresserade resenären som har bokat boende och utgår från ett närliggande vandrarhem malung-sälen, erbjuder ett besök vid Malungs kyrka en konkret och insiktsfull lektion i svensk arkitekturhistoria. Byggnaden illustrerar på ett mycket tydligt och fysiskt sätt hur den lokala regionen gradvis har formats och påverkats av demografisk utveckling, ekonomiskt välstånd och internationella pilgrimsnätverk genom århundradena.
Moravägen 4, 782 31 Malung
Västagården i Lima
Bevarad bondemiljö från 1700- och 1800-talet
Västagården, som är belägen strax nedanför det branta berget Limhäa i orten Lima mellan Malung och Sälen, är allmänt erkänd som en av de mest intakta och kompletta hembygdsgårdarna i hela Dalarna. Anläggningen erbjuder besökaren en oavbruten och djupt fascinerande historisk dokumentation över det traditionella bondesamhällets levnadsvillkor under de senaste århundradena. Den centrala och ursprungliga delen av gårdskomplexet uppfördes år 1780 av den då tjugosexårige bonden Västa Lars Olsson, vars namn gården fortfarande bär. Till skillnad från många andra kulturhistoriska gårdar i landet, vilka ofta har moderniserats kraftigt, styckats av eller flyttats i etapper, gick Västagården i ett obrutet arv inom en och samma familj ända fram till år 1952. Detta unika historiska faktum innebär att inga storskaliga eller okänsliga renoveringar någonsin har förändrat den genuina rumsindelningen eller exteriören på bostadshusen. Året efter att den sista privata ägaren lämnat gården, 1953, förvärvades hela egendomen, inklusive samtliga tillhörande historiska inventarier, av Lima kommun. Syftet med köpet var att etablera en permanent, skyddad och levande hembygdsgård för allmänheten. Gårdskomplexet bestod i sitt ursprungliga skick av elva sammanhängande hus, men genom riktade donationer av hotade byggnader från den omgivande trakten har antalet successivt utökats till ett tjugotal traditionella timmerbyggnader. Den allra äldsta kvarvarande strukturen på platsen kallas 'Hagalöftet', vilket är en knuttimrad loftbod som genom dendrokronologisk datering har fastställts till början av 1500-talet. Ett annat mycket framstående arkitektoniskt inslag på gården är den så kallade 'Stor-Larsstugan' från år 1830. Detta är en klassisk parstuga vars inre rum är rikt dekorerade med vackra och tidstypiska originalmålningar från epoken. Den ursprungliga inredningen i bostadshusen har lämnats i princip helt orörd, vilket skildrar exakt hur hushållet såg ut och fungerade när gårdens allra sista generation verkade där i mitten av 1900-talet. För turister och historieintresserade besökare som planerar att övernatta på ett lokalt vandrarhem malung-sälen utgör Västagården ett helt oumbärligt referensobjekt. Platsen förmedlar en exakt och vetenskapligt förankrad bild av den agrara ekonomin och den skickliga byggnadstraditionen i Västerdalarna. De systematiskt insamlade bruksföremålen, de handgjorda jordbruksredskapen och de välbevarade textilierna förankrar regionens lokalhistoria i faktiska fysiska bevis, vilket i sin tur ger en genuin och djupgående förståelse för det historiska dagliga arbetet på en svensk bondgård.
Västagårdsvägen, 780 64 Lima
Lima kyrka
Medeltida gränskyrka och brandens konsekvenser
Lima kyrka är en monumental och historiskt betydelsefull stenkyrka med en dramatisk bakgrundshistoria som återspeglar gränsbygdens hårda villkor. Byggnaden är vackert belägen vid Västerdalälvens strand och församlingens historia kan med säkerhet spåras tillbaka till 1200-talet. Under medeltiden fungerade den ursprungliga kyrkan inte enbart som en plats för religiös sammankomst, utan även som en fysisk befästning och tillflyktsort för lokalbefolkningen. Eftersom Lima var en utpräglad gränssocken mot Norge, drabbades området frekvent av våldsamma konflikter, skärmytslingar och plundringståg under 1400-, 1500- och 1600-talen. De tjocka stenväggarna och kyrkans strategiska utformning erbjöd ett helt avgörande skydd under dessa oroliga tidsperioder. Den nuvarande kyrkobyggnaden är emellertid ett direkt resultat av en omfattande återuppbyggnad efter en katastrofal händelse i mitten av 1800-talet. I maj 1852 utbröt en förödande eldsvåda som snabbt spred sig och totalförstörde stora delar av den gamla medeltida kyrkan, inklusive dess tak, valv och träréglage. Församlingen agerade därefter mycket snabbt för att återställa sin helgedom, och den nya kyrkan invigdes redan 1858. Arkitekturen formades i en stram och stilren nyklassicism, allmänt benämnd som Karl Johansstil, vilket ger dagens byggnad dess karakteristiskt ljusa och rymliga atmosfär. Trots den omfattande branden lyckades församlingsmedlemmarna rädda flera oersättliga historiska inventarier från lågorna. Till de mest anmärkningsvärda räddade föremålen hör ett detaljerat triumfkrucifix i trä från 1300-talet, vilket numera har en mycket framträdande placering i det moderna kyrkorummet. Dessutom bevarades en massiv dopfunt i täljsten från 1200-talet, vilken ursprungligen importerades från Norge och som än idag används regelbundet vid församlingens dopceremonier. Kyrkans moderna historia är också starkt sammankopplad med den lokala industriutvecklingen, i synnerhet Limedsforsens bruk som under 1800-talet bidrog till regionens ekonomiska uppsving. Brukspatronerna hade ett stort inflytande över kyrkans renoveringar och finansiella förutsättningar under denna tidsperiod. Om du besöker området och har din bas på ett vandrarhem malung-sälen är Lima kyrka ett givande och lärorikt utflyktsmål. Byggnaden står som en varaktig symbol för lokal motståndskraft och återuppbyggnad, och erbjuder en saklig inblick i hur både storpolitiska gränskonflikter och lokala industriella framsteg har format det kulturella livet i Västerdalarna genom århundradena.
Lima Kyrkby, 780 64 Lima
Skans Hösätern
Militär försvarsanläggning från andra världskriget
Skans Hösätern utgör en fascinerande och mycket konkret kvarleva från beredskapsåren under andra världskriget och påminner besökaren om en specifik tidsperiod då Sverige stod under ett överhängande hot om militär invasion. Denna omfattande försvarsanläggning, som är belägen i de djupa skogarna mellan orterna Malung och Sälen, uppfördes i all hast under våren och sommaren 1940. Den utlösande faktorn bakom bygget var Nazitysklands plötsliga ockupation av grannlandet Norge i april samma år, vilket drastiskt förändrade det säkerhetspolitiska och strategiska läget i hela Skandinavien. Den svenska militärledningen insåg omedelbart det trängande behovet av att snabbt förstärka försvaret längs den vidsträckta och tidigare relativt oskyddade norska gränsen. Resultatet av detta beslut blev en massiv och resurskrävande utbyggnad av fortifikatoriska linjer, varav Skans Hösätern utgjorde en av de viktigaste strategiska nyckelpunkterna för att blockera en potentiell fientlig truppframryckning längs dalgångarna in mot det svenska fastlandet. Anläggningen konstruerades med robusta underjordiska betongbunkrar, djupa löpgravar och ett mycket omfattande system av stridsvagnshinder. Dessa hinder utgjordes ofta av enorma stenblock eller gjutna betongkilar, vilka i militärt språkbruk kallas för drakstenar. Dessutom anlades flera kilometer av kraftiga taggtrådsstängsel och avancerade maskingevärsnästen som var noggrant kamouflerade för att smälta in helt i den omgivande skogsterrängen. Under de allra mest kritiska krigsåren var hundratals inkallade svenska soldater dygnet runt stationerade på denna plats under extremt spartanska förhållanden. De tvingades uthärda de stränga och mörka vintrarna i oisolerade träbaracker medan de upprätthöll en strikt bevakning av omkringliggande vägar och gränspassager. Efter krigsslutet 1945 förlorade skansen sin funktion och övergavs gradvis av militären. Många av trähusen monterades ned och fraktades bort, men de massiva betongkonstruktionerna och de orubbliga stridsvagnshindren lämnades medvetet kvar åt sitt öde i granskogen. Under de allra senaste decennierna har dock ett stadigt ökande historiskt intresse resulterat i att Skans Hösätern har röjts fram ur undervegetationen och delvis restaurerats av lokala entusiaster. Informationsskyltar har nu satts upp för att på ett tydligt sätt förklara de olika försvarsverkens funktion. Om du är genuint historieintresserad och utgår från ett närliggande vandrarhem malung-sälen, är ett besök vid denna militärhistoriska anläggning en starkt rekommenderad upplevelse som ger en påtaglig insiktsfull lektion i svensk beredskapshistoria.
Hösätern, 780 64 Lima
Gammelgården i Sälen
Historisk fäbod och fjällturismens ursprung
Gammelgården i Sälen är ett enastående och synnerligen välbevarat kulturhistoriskt minnesmärke som i detalj dokumenterar och levandegör den livsviktiga fäbodkultur som under flera århundraden utgjorde den absoluta ryggraden i Västerdalarnas agrara ekonomi. Historiskt sett var fäbodsystemet helt avgörande för böndernas överlevnad i dessa skogrika och kuperade landskap, där den odlingsbara marken nere i de djupa dalgångarna var mycket starkt begränsad. Under de korta sommarmånaderna flyttades därför byarnas samlade boskap, i första hand de extremt tåliga fjällkorna och getterna, upp till de höglänta och mer näringsrika betesmarkerna på fjället. Det var på dessa platser, i anläggningar som just Gammelgården, som kvinnorna – lokalt kända som fäbodkullor – bodde och utförde sitt hårda arbete under mycket intensiva månader. Deras huvuduppgift var att dagligen mjölka djuren och sedan skickligt förädla mjölken till hållbara mejeriprodukter som smör, hårdost och messmör inför den långa, resurskrävande vintern. Gammelgårdens äldsta bevarade träbyggnader har historiska rötter som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1600- och 1700-talen. Den arkitektoniska kärnan i fäboden utgörs av det traditionella eldhuset, en fönsterlös, mörk och ofta rökig timmerbyggnad utrustad med en central öppen eldstad direkt på jordgolvet. Det var i detta specifika eldhus som själva ystandet och kärnandet ägde rum. Den tjocka röken från elden fyllde dessutom en praktisk funktion genom att fungera som ett naturligt konserveringsmedel för ostarna och samtidigt hålla aggressiva insekter borta från arbetsplatsen. I början av 1900-talet började fäboddriften successivt att förlora sin primära ekonomiska betydelse i direkt takt med jordbrukets mekanisering och modernisering. Samtidigt började emellertid de allra första storstadsturisterna att upptäcka Sälens natursköna fjällvärld för rekreation, luftombyte och skidåkning. Gammelgården kom att spela en mycket central och proaktiv roll i denna historiska övergångsfas. Redan under 1920- och 1930-talen började fäbodens ägare att ställa om sin verksamhet genom att erbjuda enkel logi och servering av nygräddade våfflor till de tidiga fjällturisterna. Detta affärsmässiga initiativ lade själva grunden för Sälens remarkabla framväxt som en av Nordens främsta och mest besökta turistdestinationer. För resenärer som aktivt vill förstå regionens djupa historiska rötter, och som till exempel har sin bas på ett vandrarhem malung-sälen, erbjuder Gammelgården en ovärderlig och saklig historielektion som belyser omvandlingen från ett strikt självhushållande bondesamhälle till en blomstrande modern besöksnäring.
Sälfjällstorget, 780 67 Sälen