Unikt vandrarhem i Säter för naturälskare
Bo bekvämt och campa i vackra Säter
En fascinerande tidsresa bland Dalarnas bäst bevarade kulturarv
Upptäck historiska pärlor från ditt vandrarhem i Säter
Välkommen till en av Dalarnas bäst bevarade hemligheter, en plats där historiens vingslag gör sig påminda i varje gathörn och gränd. Att strosa genom denna idylliska trästad är som att kliva rakt in i en svunnen tid. Oavsett om resan sker på egen hand, med familjen eller i ett större sällskap, är det en fantastisk upplevelse att få bo nära dessa rika kulturminnen. Genom att boka ett mysigt och prisvärt vandrarhem i Säter skapas den perfekta utgångspunkten för att i lugn och ro utforska allt det spännande som trakten har att erbjuda. Här blandas storslagen natur med fängslande industrihistoria och gripande levnadsöden, vilket gör området till ett självklart resmål för den kulturintresserade besökaren som vill ha en genuin och minnesvärd vistelse.
Staden fick sina stadsprivilegier redan i början av 1600-talet, under en expansiv epok då kopparhantering och myntslageri lade grunden för en blomstrande lokal ekonomi. Idag syns detta gedigna arv tydligt i den välbevarade trähusbebyggelsen kring Rådhustorget, där kullerstensgatorna kantas av pittoreska innergårdar och charmiga fasader från en annan tid. Trästäden räknas till en av landets bäst bevarade, och det är lätt att förstå varför när man vandrar längs de trånga gränderna där historien bokstavligen sitter i väggarna. När valet faller på att övernatta på ett trevligt vandrarhem i Säter finns ofta hela denna historiska stadskärna på ett mycket bekvämt promenadavstånd. Det är enkelt och smidigt att lämna resväskorna på rummet, snöra på sig promenadskorna och omedelbart befinna sig mitt i en helt unik atmosfär.
För den som vill bredda sina vyer gränsar stadens historiska bebyggelse till det storslagna naturreservatet Säterdalen. Detta berömda ravinlandskap bjuder inte bara på en sällsynt frodig växtlighet som för tankarna till sydligare breddgrader, utan gömmer också värdefulla spår från äldre tiders hyttor, dammar och smedjor. Att inleda dagen på sitt vandrarhem i Säter med en stadig frukost, för att sedan ta en tidig morgonpromenad i Säterdalen, är en oslagbar kombination av storslagen natur och kultur. Här kan besökare följa det forsande vattnet i Ljustån och upptäcka ruinerna efter den gamla myntsmedjan, en plats som faktiskt spelade en central roll i den svenska ekonomin under stormaktstiden.
Men områdets fascinerande historia sträcker sig givetvis mycket längre än till gamla myntverk och välbevarade trähus. Säter är också känt för sin gedigna och emellanåt gripande vårdhistoria. Här erbjuds unika inblickar i svensk psykiatrihistoria genom välkomponerade museumsutställningar, vackert belägna i det vidsträckta sjukhusområdet Skönvik. Utöver detta bjuder landsbygden på vackra sekelskifteskyrkor, mäktiga gruvmiljöer och ståtliga bergmansgårdar, inte minst vid natursköna Bispbergs klack och längs den kända kulturleden Silverringen. Varje enskild plats bär på sin egen unika berättelse om de färgstarka människor som har levt, arbetat och verkat i regionen genom århundradena.
Att välja rätt boende är avgörande för en lyckad resa, och att ha en trygg och hemtrevlig bas gör hela kulturupplevelsen rikare och mer avslappnad. Ett bekvämt boende på ett vandrarhem i Säter ger den nödvändiga friheten att upptäcka precis allt i en helt egen takt. Det är dessutom ett prisvärt alternativ som gör att reskassan räcker längre till spännande utflykter, trevliga lokala restaurangbesök och guidade turer. Många resenärer som söker efter vandrarhem Säter uppskattar just den personliga touchen, gästvänligheten och den omedelbara närheten till det äkta lokala livet. Vare sig det handlar om korta avstickare till lokala hembygdsgårdar eller en heldag bland spännande gruvlämningar, blir upplevelsen starkare när boendet känns genuint.
För att göra det så okomplicerat som möjligt att planera dagarna i denna underbara del av Dalarna presenteras här nedan en noggrant utvald sammanställning över de absolut mest fascinerande och betydelsefulla kulturhistoriska platserna i närområdet. Detta är historiska sevärdheter som verkligen förtjänar ett besök och som ger en djupare förståelse för hela regionens folksjäl. Låt inspirationen flöda fritt, planera nästa spännande utflykt direkt från ett trivsamt vandrarhem i Säter, och gör dig redo att dyka djupt ner i en fängslande, lärorik och högst levande svensk historia. Upptäckterna väntar precis runt knuten.
Säters välbevarade trähusstad
En stadsplan från stormaktstiden
Säters trähusstad utgör en av landets bäst bevarade trästäder och bär på en omfattande industri- och arkitekturhistoria som sträcker sig tillbaka till tidigt 1600-tal. Orten fick formellt sina stadsprivilegier år 1642, men redan 1624 hade ett kungligt myntverk etablerats på platsen på direkt order av Gustav II Adolf. Syftet med denna etablering var att förädla den koppar som bröts i Falu koppargruva till gångbara mynt, i synnerhet de karaktäristiska kopparklippingarna. Detta gav Säter en mycket stark tidig ekonomisk betydelse för den svenska stormaktens statsfinanser. Stadsplanen utformades enligt tidens rådande renässansideal i ett strikt rutnätsmönster, en planritning som med stor sannolikhet konstruerades av den framstående stadsplaneraren Olof Bure. Detta rutnät är anmärkningsvärt intakt än i dag och utgör ett tydligt exempel på 1600-talets stadsplaneringsprinciper. Trots att många svenska trästäder historiskt sett har drabbats av förödande och upprepade stadsbränder, har Säter varit exceptionellt förskonat från sådana katastrofer. Detta faktum har resulterat i att en ansenlig del av den äldre bebyggelsen, framför allt från 1700- och 1800-talen, står kvar i sitt ursprungliga skick. Fastigheterna präglas av traditionella byggnadstekniker med timrade stommar, faluröd färg och representativa fasader som historiskt speglade invånarnas sociala och ekonomiska status i det lokala bergslagssamhället. De mest inflytelserika köpmännen och bergsmännen uppförde sina rymliga gårdar i direkt anslutning till Rådhustorget. Där utgör det gamla rådhuset, med rötter i 1700-talet, alltjämt en central historisk och administrativ knutpunkt för staden. I kvarteren runtomkring torget bodde hantverkare, smeder och arbetare i enklare, men likväl gedigna timmerhus. Denna tydliga sociala stratifiering, som fortfarande går att avläsa i bebyggelsens struktur och storlek, ger dagens forskare en konkret förståelse för dåtidens hierarkiska samhällsstruktur. Under 1800-talet genomgick staden en viss försiktig modernisering, men man bibehöll i mycket stor utsträckning det äldre gatunätet och de traditionella proportionerna. Det är just denna arkitektoniska kontinuitet och frånvaron av omfattande saneringsprojekt under 1900-talets mitt som gör Säters innerstad riksintressant ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Att metodiskt studera gatorna erbjuder en informativ inblick i svensk stadsutveckling över fyra sekler. För den besökare som planerar att noggrant inventera denna stadsbyggnadsmiljö och de tillhörande historiska arkiven, är en flerdagarsvistelse starkt att rekommendera. Att boka in sig på ett centralt beläget vandrarhem säter har inom sina stadsgränser, underlättar avsevärt möjligheten att kombinera ingående arkitekturstudier med praktisk logi. Genom att utgå från en lokal basering ges man de optimala tidsramar som krävs för att systematiskt utforska gränderna, analysera de historiska konstruktionsmetoderna och besöka de lokala museerna i en adekvat och saklig takt.
Stora torget, 783 30 Säter
Östra Silvbergs gruva
Medeltida silverbrytning och det säregna turkosa vattnet
Östra Silvbergs gruva, strategiskt belägen i skogarna väster om Säters nuvarande stadskärna, representerar en av Sveriges äldsta och mest historiskt väldokumenterade gruvplatser. Den organiserade silverbrytningen i detta specifika område kan historiskt verifieras genom skriftliga källor hela vägen tillbaka till 1400-talet. Flera arkeologiska och geologiska indikationer tyder dock på att den inledande prospekteringen och brytningen troligen startade redan under 1300-talet. Under slutet av 1400-talet och fram till 1600-talets början upplevde anläggningen sin absoluta storhetstid. Under denna epok rankades fyndigheten som en av Europas ledande silverproducenter. Silvret som utvanns ur dessa djupa och mörka schakt spelade en direkt avgörande roll för den svenska statsekonomin. Detta var särskilt påtagligt under Gustav Vasas regenttid, då kronan tog direkt kontroll över gruvdriften. Råvaran var då helt essentiell för den nationella myntprägling som finansierade uppbyggnaden av det moderna svenska riket och dess militära kampanjer. Brytningstekniken som primärt tillämpades under denna tidsperiod var tillmakning. Denna extremt arbetsintensiva metod innebar att berget hettades upp med hjälp av stora eldar under flera dygn, varpå det snabbt kyldes ned med vatten. Temperaturchocken fick berget att spricka, vilket möjliggjorde för gruvarbetarna att med handkraft bryta loss den silverhaltiga malmen. I dagsläget präglas platsen framför allt av det stora vattenfyllda huvudschaktet, oftast benämnt Storgruvan. Schaktets iögonfallande turkosa vatten beror på en hög koncentration av sulfater, koppar och andra urlakade mineraler, vilket gör vattnet kemiskt intressant men biologiskt dött. Området runtomkring schaktet bär tydliga spår av den långvariga industriella aktiviteten. Här finns enorma slaggvarp och övervuxna husgrunder från gamla smedjor och sovringshus. Särskilt anmärkningsvärd är ruinen av S:t Nicolai kapell och den tillhörande ödekyrkogården. Kapellet uppfördes ursprungligen på 1400-talet av regionens förmögna bergsmän för att tillgodose de andliga behoven hos den stora arbetsstyrkan. När brytningen successivt avtog under 1600-talets senare hälft, i takt med att malmådrorna sinade och vatteninträngningen i schakten blev ohanterlig, övergavs kapellet och förföll till den ruin som kan studeras idag. Driften lades ned permanent, men gruvans historiska betydelse för Sveriges tidiga industriella utveckling är obestridlig. För att på ett strukturerat sätt hinna granska ruinerna, slaggstenshögarna och de utförliga historiska informationsskyltarna, är en längre vistelse i närområdet fördelaktig. Att övernatta på ett ändamålsenligt vandrarhem säter erbjuder, gör det smidigt att kombinera fältstudier av medeltida industrihistoria med professionell vila. En sådan planering säkerställer tillräckligt med tid för att analysera de geologiska och arkitektoniska förutsättningarna på platsen.
Östra Silvbergs gruva, 783 93 Säter
Bispbergs gruva
Järnhantering från medeltid till modern industri
Bispbergs gruva utgör en av de mest intakta och välbevarade järngruvemiljöerna i hela landet och erbjuder besökaren en djupgående inblick i den svenska bergshanteringens tekniska och organisatoriska utveckling. Officiell historisk dokumentation och moderna kol-14-dateringar visar tydligt att organiserad gruvdrift bedrevs här i stor skala redan under medeltiden. Analyser indikerar att den inledande brytningen av järnmalm med stor sannolikhet initierades på denna plats ända sedan 1100-talet. Det var emellertid först under 1500-talet, understött av statliga initiativ från Gustav Vasa, som malmproduktionen i Bispberg strukturerades om och effektiviserades till en verklig riksangelägenhet. Den järnmalm som bröts ur Bispbergs schakt, ofta benämnd svartmalm, höll en exceptionellt hög renhetsgrad och hade en specifik kemisk sammansättning som lämpade sig ypperligt för stålframställning. Detta medförde att Bispbergsjärnet snabbt blev en strategiskt värdefull svensk exportvara som efterfrågades internationellt. Gruvdriften fortlöpte i olika intensiva omgångar under flera hundra år, från medeltidens tillmakningsteknik fram till introduktionen av dynamit och tryckluftsborrning under sent 1800-tal. Verksamheten pågick ända fram till 1967, då anläggningen slutligen stängdes ned. Denna nedläggning var en direkt konsekvens av den utländska priskonkurrens och strukturomvandling som drabbade svensk basindustri under den så kallade stålkrisen. Den idag i särklass mest dominanta och teknikhistoriskt intressanta konstruktionen på platsen är den mäktiga Vasalaven. Denna industribyggnad uppfördes 1889 i en avancerad solid träkonstruktion och tronar fortfarande majestätiskt över det centrala huvudschaktet. Utöver laven existerar flertalet bevarade kulturhistoriska byggnader, såsom maskinhus, anrikningsverk och transformatorbyggnader, vilket bidrar till en synnerligen intakt industriell miljö från sekelskiftet 1900. Historien om Bispberg är även starkt kopplad till den svenske mekanikern och uppfinnaren Christopher Polhem. Under tidigt 1700-tal konstruerade han ett avancerat vattenuppfordringsverk här för att lösa den kritiska och ständigt närvarande problematiken med dränering av de djupa gruvschakten. Polhems system av stånggångar överförde mekanisk kraft från avlägsna vattenhjul direkt till pumparna i gruvan, en ingenjörskonst som revolutionerade brytningsmöjligheterna. Landskapet som omger gruvan är idag lagskyddat som naturreservat, där den branta formationen Bispbergs klack erbjuder en omfattande överblick över regionens geografi. För den besökare som vill avsätta nödvändig tid för att utforska denna riksintressanta historiska plats rekommenderas en strategisk övernattning. Genom att söka efter ett praktiskt vandrarhem säter tillhandahåller i sin geografiska närhet, ges optimala möjligheter att under flera dagar sakkunnigt granska denna monumentala epok i svensk industrihistoria.
Bispbergs gruvby, 783 90 Säter
Mentalvårdsmuseet i Säter
Den psykiatriska vårdens komplexa 1900-talshistoria
Mentalvårdsmuseet i Säter representerar en av Sveriges mest betydelsefulla och tankeväckande institutioner inom medicinhistoria. Museet är fysiskt beläget i direkt anslutning till det historiska sjukhusområdet Skönvik. Säters fasta paviljong och hela det storskaliga psykiatriska sjukhuskomplexet invigdes formellt år 1912. Vid denna tidpunkt utgjorde anläggningen ett av landets absolut största, modernaste och mest avancerade mentalsjukhus. Det arkitektoniska och organisatoriska konceptet baserades på det så kallade paviljongsystemet. Anläggningen var designad som ett mer eller mindre helt självförsörjande samhälle, strikt isolerat från den omgivande staden. Syftet var att inhysa upp till tusen patienter samt hundratals anställda. Sjukhuset hade eget jordbruk, svineri, vattentorn och bageri, vilket möjliggjorde en hög grad av autonomi och integrerade arbetsterapi i patienternas vardag. Själva museet är i dag inrymt i en mycket välbevarad originalbyggnad som ursprungligen fungerade som en av vårdpaviljongerna. Detta erbjuder ett genuint och pedagogiskt fönster in till 1900-talets psykiatriska diagnostik, behandlingsmetoder och den strikt inrutade sjukhusvardagen. Utställningarna baseras i stor utsträckning på autentiska medicinska instrument, bevarade skriftliga patientjournaler, omfattande historiska fotografier och patienternas egna bevarade konstnärliga alster. Dessa verk, i form av detaljerade teckningar, oljemålningar och avancerat trähantverk, förmedlar en djupt mänsklig och ofta komplex insikt i hur tillvaron faktiskt gestaltade sig bakom institutionens stängda dörrar. Museet beskriver noggrant och sakligt hur den psykiatriska vetenskapen utvecklades kronologiskt. Dokumentationen spänner från äldre, ofta experimentella kurer under 1910- och 1920-talen, såsom extremt långvariga varmbad i lugnande syfte, till 1930-talets introduktion av mer drastiska metoder som insulinchocker, malariaterapi och lobotomi. Vidare skildras det avgörande intåget av psykofarmaka på 1950-talet, vilket fundamentalt förändrade vårdmiljön, och den successiva avinstitutionaliseringen som kulminerade i psykiatrireformen under 1990-talet. Fysiska utrymmen i museet, såsom den stora sovsalen, dagrummet och personalens expeditioner, har omsorgsfullt återställts för att exakt återspegla inredningen och atmosfären från anstaltens tidigaste decennier. Ett besök på denna plats framtvingar ofrånkomligen viktiga analytiska reflektioner över samhällets historiska, juridiska och etiska hantering av psykisk ohälsa. För den forskare eller historiskt intresserade privatperson som ämnar ägna en heldag åt att ta in denna omfattande medicinska historia, är logi i närområdet ett logiskt val. Väljer man att boka ett bekvämt vandrarhem säter erbjuder, får man utmärkta tidsmässiga förutsättningar att i lugn och ro smälta och bearbeta den tunga och oerhört lärorika faktamängd som utställningen förmedlar.
Länsvägen 16, 783 32 Säter
Säters kyrka
Gustaviansk arkitektur med rötter i stormaktstiden
Säters kyrka utgör en central historisk och arkitektonisk markör i stadens siluett och speglar regionens ekonomiska och sociala utveckling från 1600-talet och framåt. Den nuvarande kyrkobyggnaden invigdes officiellt år 1780, men församlingens historia på platsen är äldre än så. Ursprungligen uppfördes en träkyrka i korsform på exakt samma plats år 1628, i direkt samband med att Säters stad grundades och det kungliga myntverket etablerades av Gustav II Adolf. Denna första kyrkobyggnad förföll dock kraftigt under 1700-talet på grund av bristande underhåll och strukturella brister, vilket föranledde beslutet att uppföra ett helt nytt, mer representativt tempel. Det sena 1700-talets nybyggnation finansierades till stor del av det välstånd som bergshanteringen och de lokala hyttorna hade genererat i regionen. Kyrkan designades i enlighet med den tidens rådande gustavianska arkitekturideal, vilket tydligt återspeglas i byggnadens proportioner och formspråk. Arkitekturen kännetecknas av en rationell och stram exteriör, ett brett långhus utan pelare och mycket generösa fönsterpartier som släpper in ett rikligt ljus, vilket var typiskt för upplysningstidens kyrkobyggande. Den invändiga arkitekturen är stramt hållen men hyser flera kulturhistoriskt betydelsefulla inventarier. Bland annat bevarades flera värdefulla artefakter från den äldre kyrkan, däribland delar av silverkollektionen och äldre textilier. Kyrkorummet domineras av en storslagen altaruppsättning och en detaljrik predikstol som understryker rummets ceremoniella funktion. Historiskt sett fungerade Säters kyrka inte enbart som en plats för religiös andakt, utan utgjorde också den absoluta centralpunkten för samhällets administrativa och sociala kontroll. Det var här husförhör tillkännagavs, skatteindrivning organiserades och viktiga statliga påbud lästes upp för bergsmännen och stadsbefolkningen. Kyrkans placering och dess dominanta roll i stadsplanen illustrerar tydligt hur stat och kyrka samarbetade för att upprätthålla ordning i det ekonomiskt viktiga bergslagsområdet. Den omgivande kyrkogården ruvar på gravstenar över flera av de historiska gestalter, bruksägare och ämbetsmän som styrt den lokala industrin. Att studera dessa gravmonument ger en direkt demografisk och genealogisk inblick i stadens dåtida elit. För besökare som vill avsätta tid för att studera kyrkoarkitektur och lokalhistoria på djupet, är en god reseplanering rekommenderad. Väljer man att ta in på ett närbeläget vandrarhem säter tillhandahåller, säkerställer man att man har tid att boka eventuella guidade visningar och i detalj studera de arkitektoniska dragen utan stress.
Kyrkogränd 2, 783 30 Säter
Säters kungsgård
Dalarnas administrativa hjärta under vasatiden
Säters kungsgård representerar ett av Dalarnas mest betydelsefulla administrativa och agrikulturella centrum under äldre vasatid och stormaktstid. Gårdens rötter sträcker sig ned i medeltiden, men det var under 1500-talet, i samband med Gustav Vasas genomgripande omorganisation av den svenska statsförvaltningen, som egendomen fick sin avgörande roll. Gustav Vasa insåg tidigt den strategiska vikten av att staten hade direkt kontroll över bergslagsregionernas enorma ekonomiska resurser. Genom att etablera och stärka kungsgårdar som denna, skapade kronan fysiska baser för sin maktutövning. Säters kungsgård fungerade under lång tid som det formella residenset för kronans fogde i området. Fogdens primära uppgift var att administrera regionen, upprätthålla lag och ordning, samt inte minst att driva in skatter från de lokala bergsmännen och bönderna. Skatteuppbörden i denna region skedde ofta i form av naturapersedlar och framför allt metaller som järn och koppar, vilka sedan lagrades på kungsgården innan vidare transport till Stockholm. Utöver sin byråkratiska funktion var kungsgården en storskalig och högproducerande jordbruksegendom. Den hade till uppgift att försörja inte bara de lokala ämbetsmännen och militära trupperna, utan även att fungera som en logistisk stödfunktion för de intilliggande gruvorna och hyttorna. Gården producerade livsmedel och levererade nödvändigt virke och träkol till gruvdriften. Under 1600- och 1700-talen genomgick egendomen flera ombyggnationer, där äldre och mer försvarsinriktade anläggningar successivt ersattes av de mer regelrätta och ändamålsenliga ekonomibyggnader som passade ett storskaligt mönsterjordbruk. Även om kungsgårdens administrativa makt över bergslagen minskade i takt med att en modernare länsförvaltning växte fram under 1700-talet, förblev den en central aktör i den lokala ekonomin. Dagens besökare kan fortfarande observera de landskapsmässiga spåren av denna storskaliga jordbruksdrift, de äldre byggnadsgrunderna och den historiska vägdragningen som en gång förband kungsgården med gruvorna och staden. För historiskt lagda resenärer som har för avsikt att kartlägga den svenska statens framväxt och administration i Dalarna, är området ett givet studieobjekt. Genom att planera in en övernattning på ett prisvärt vandrarhem säter erbjuder besökare, skapas ett utmärkt utgångsläge. Då får man möjligheten att vandra i kulturlandskapet kring kungsgården och metodiskt reflektera över hur den centrala kungamakten formade regionens industriella och demografiska utveckling.
Kungsgårdsvägen, 783 32 Säter
Ulfshyttans bruk
Järnframställningens utveckling i de djupa dalaskogarna
Ulfshyttans bruk, beläget i de djupa skogarna söder om staden, utgör ett klassiskt och mycket instruktivt exempel på den svenska järnhanteringens historiska utveckling från småskaligt bergsmansbruk till modernt industriföretag. Bruket etablerades under 1600-talet och baserade initialt sin existens på den lokala tillgången av järnmalm, vattenkraft från de omgivande vattendragen och de vidsträckta skogarna som kunde förse driften med oumbärligt träkol. Centralpunkten i verksamheten var masugnen, där den tunga processen att reducera järnmalm till tackjärn ägde rum. Denna metallurgiska procedur var extremt resurskrävande. Malmen, ofta transporterad från Grängesbergsområdet eller lokala gruvhål via häst och släde under vintermånaderna, varvades i masugnen med träkol och kalksten. Upphettningen pågick oavbrutet under hela dygnet och krävde en enorm och konstant tillförsel av bränsle. Detta ledde till att bruket blev navet i ett omfattande nätverk av kolare och skogsarbetare, vars hårda arbetsförhållanden i milarkojorna präglade stora delar av den lokala befolkningens tillvaro under flera sekler. Under den senare halvan av 1800-talet genomgick Ulfshyttans bruk en radikal modernisering. Verksamheten ombildades till ett aktiebolag och anläggningen mekaniserades för att kunna möta en alltmer globaliserad och konkurrensutsatt marknad. Bruksorten fick en tydlig hierarkisk struktur, karakteristisk för det paternalistiska brukssamhället, där bolaget inte bara ägde produktionsmedlen utan även stod för arbetarnas bostäder, skolgång och dagligvaruförsörjning. Infrastrukturen förbättrades avsevärt i och med att järnvägen drogs fram till området, vilket rationellt effektiviserade godstransporterna. Trots dessa moderniseringsinsatser blev de ekonomiska realiteterna under 1900-talets första hälft allt svårare att hantera för de mindre svenska järnbruken. Detta kulminerade i att masugnen i Ulfshyttan slutligen blåstes ned för sista gången år 1939. Idag utgör området en fascinerande industrihistorisk miljö där resterna av hyttan, de stora slaggvarpen och de välbevarade arbetarbostäderna vittnar om en svunnen industriepok. För den industrihistoriskt intresserade resenären är Ulfshyttan ett obligatoriskt fältstudieområde. Att basera sin expedition från ett trevligt vandrarhem säter stoltserar med, ger den flexibilitet som krävs för att köra ut till bruksmiljön och tillbringa en heldag med att granska arkitekturen, ruinfälten och det omgivande kulturlandskapet i en detaljerad och vetenskaplig kontext.
Ulfshyttan, 781 96 Borlänge